Och det har jag både helg som vardag!
Helgen var fullplanerad med en massa kul! På fredagen var vi till Vinnersjö för att köpa blommor. Tyvärr var det helt urplockat där så det blev inte mycket. Hem sedan och gjorde smörgåstårtor till Sara.
Lördagen fixande vi till oss kyrkfina för att gå på vackra Almas konfirmation. Tyvärr så visade sig återigen att det där med kommunikation är viktigt och det blev extra tydligt när vi kom fram till kyrkan och det va tomt på bilar.
Shiiit vart ska vi? Vart är konfirmationen? Varför svarar de inte!!!
Vi fick skamset åka till Vida och gratta utan att ha fått bevittna ceremonin… Fantastiskt god mat och gudomligt goa biskvier, sällskap som gör mig glad och en massa vackra människor – kan det bli bättre?
Efter firandet åkte vi hem för att svida om och peppa upp oss för garagefest. Hemma var det full fart i poolen där Rasmus och Emelie va med Ludwill och Emelies mamma och några av syskonen.
Sen garagefesten – en mycket rolig tillställning som gick i halvseklets tecken. Rallyfolk och chefer, släktingar, ungdomar och gamlingar i en salig blandning och alla va lika glada och festsugna. Som vanligt hos Dagge o Åsa så var det massor av jättegod mat och glada miner. En lyckad tillställning från början till slut – eller i alla fall till då jag åkte hem.
Söndagen startade rätt tidigt – lite för tidigt för att dagen innan ha varit på dubbelfester. Men trots helt nyktert deltagande så är man lite loj dagen efter. Vi gjorde det vi gjorde i slowmotion – mest Hasse som va extra slö… vilket förmodligen berodde på lite för mycket hallonsoda.
Micke och Jenny kom upp och förgyllde söndageftermiddagen tillsammans med sina tonåringar – fina Hugo och Hanna. Vi badade, grillade och – hör å häpna – bytte julklappar. Äntligen hade familjen upptagen tid att umgås… första gången på minst fem månader (om man bortser från i mars då vi firade Hannas födelsedag).
Det var helgen det med alla planerade aktiviteter. Så kom måndagen som så många har ångest över men som jag faktiskt gillar skarpt. Eftersom jag gillar mitt jobb så har jag inga problem med varken ångestmåndag eller gristisdag. Ingen annan dag i veckan heller – varje dag ger någon ny utmaning och det är ju bara toppen.
Däremot räknar jag ner till semestern. Men det gör jag ju mer för den upplevelsen än att vara frånvarande från jobbet 🙂
18 arbetsdagar kvar nu och totalt 27 dagar innan vi kan åka 🙂 Dessa dagar ska vi fylla med en massa meningsfulla, roliga och behövliga projekt och samtidigt ha roligt. Det kallas att leva tror jag. Att fylla vardagen med liv och skratt brukar underlätta för både mig och min omgivning… men misstänker att det kommer att vara nån tjurig gliring också… Men ingen topp utan dalar vet ni 🙂
annicaandersson 