Helt underbar med extra allt

Helgen har varit så fantastiskt bra. Vårkänslor, natur, ensamhet och en minitur med Adde. Vi hamnade första natten på ett nära favoritställe; Silfhytteå. Det är ett ställe perfekt för batteriladdning och återhämtning. Och morgonen gav precis vad jag önskade… solsken, vårporlande vatten och frid.

vi fortsatte sedan turen efter pråmleden och hamnade i kloster… ännu ett toppenställe när man vill fota våren som spränger sig fram och försöker få vintern på fall… Allt jag tycker om, vatten, träd, gamla byggnader…

När vi sedan skulle fortsätta var det inte givet åt vilket håll det skulle bli, men vi hamnade i Fors och sedan blev det rätt självklart att åka mot Oppsjön. Där finns ett speciellt lugn.

Det som var kvar av dagen och kvällen spenderades med att planera lite inför kommande resa ner i Europa. Skräckblandad förtjusning är vad som pirrar igenom kroppen när jag tänker på vad vi ska ge oss ut på  😉

På söndagen va vi en sväng till mamma och sedan till Högnäs och busade runt lite med Emil och Arvid. Sedan hem och tvätta husbilen, fiffilura ut hur veckan ska fungera, vad som ska ätas och därmed handlas, när alla besök och behandlingar är, vem som fyller år mm. mm.

Nu har jag kikat på mästarnas mästare och känner mig nöjd med att duscha och få krypa ner i sängen… ha det bra alla ni där ute…

Annons

Det är inte klokt…

Kl. 04.41 i morgon bitti är det 25 år sedan det kom en liten skitunge… pojke nummer två i Anderssonska familjen. Precis som nummer ett var du det finaste vi sett och ett lika stort mirakel.

Fortfarande skänker du oss glädje och gör oss stolta. Berättar det kanske inte varje dag, eller ens varje år, men vi är så fantastiskt glada att få vara dina föräldrar. Ja jag pratar för pappa också i detta fall.

Imorgon ska vi fira med bullar och saft… kanske lite vatten också 😉 En massa skratt och nostalgiska bakåtblickar kommer det förmodligen också.

Just nu är det mellofinalen blandat med de känslor som dyker upp när man tänker på hur gamla barnen är… innebär det att jag är sådär skitgammal som man tyckte att femtioåringarna va sådär dinosaurielik och uråldriga…? Visst, jag känner mig slut som människa på grund av mitt mående, men jag lever iaf i tron att det kommer att gå över 🙄 Mest jobbigt är det att inte veta vad det beror på… ena dagen är det cancer nästa är det inflammation i muskelfästen, en annan är det något annat… hypokondriker jag?

Fredag – skön dag

Äntligen fredag – den bästa dagen i veckan… slut är man men när man kommit hit har man klarat en vecka till… för mej är det viktigt att jag klarar att jobba, men är så sjukt trött efter en arbetsdag att det krävs ett mindre kraftverk för att få mig att orka och vilja göra någonting alls. Men ska till läkare igen på tisdag, och har nu lyckats få en tid som inte är en akuttid… kanske man kan få mer svar då!

ett sådant där mindre kraftverk är ju vår lille Ludvill. Och idag har vi haft äran att få umgås med honom hela em- kvällen. Snällaste lilla mirakel som finns! Och i helgen ska vi hänga där lite mer eftersom det är kalasdags…

nu är det hög tid att sova för mig, tabletterna gör mig trött och jag hoppas jag får sova hela natten i natt också… och att jag kan sova länge i morgon…

kärleken i livet, den som ger mig lust att kämpa på…

Just nu…

…lämnas vår älskade lilla skrutt till kirurgerna på Akademiska i Uppsala. Nu väntar en orolig tid för en obalanserad farmor fram till den stund hon får höra av sonen igen. Jag är så otroligt glad att Maria är hos dem nu, att hon just idag hade en ledig dag och kan vara där.

Själv sitter jag och halvt fryser vid min dator i mitt fina kontor och väntar in en deltagare som ska komma hit idag för att köra en heldag med Vägvisaren. Jag antar att dagen kommer att gå idag också. Kroppen har varit lite av ett vrak den senaste tiden, men idag känns det faktiskt helt OK och jag hoppas verkligen att det som intagit min lekamen har dragit sig vidare nu – att jag var för stark och stod emot skiten någorlunda i alla fall.

Kanske vad det Maddes förtjänst som igår hjälpte mig med den där risbusken som vuxit vilt på mitt huvud sedan augusti. Jag är som vanligt jättenöjd med ny färg och orisiga toppar 🙂

Kanske beror det på att jag ikväll har en dejt med Sofia – ser fram emot det otroligt mycket… har inte gjort jättemycket sedan min verklighet hamnade i någon form av vakuum av nedstämdhet och trötthet… Och det jag helt ärligt är minst stolt över är att jag (för första gången?) inte har klarat av att fullfölja mina åtaganden. Jag har inte ens ordning på alla papper – skamligt!

Tyvärr kan jag inget göra åt den saken idag och har av min ”samtalsterapeut” fått i läxa att tänka: kan jag göra någonting åt detta nu? om Ja – gör det, om Nej – släpp det.

Släpp och gå vidare – nu åter till mina fina ungar – jag tänker på er idag och hoppas att allt går smidigt och fort. Älskar er mest i hela världen! ❤ ❤ ❤