Ännu en dag

Måndag, grå och slaskig.
Men kan vara bra ändå.

Jobbet kräver full fokus, prioriteringsskills och närvaro – Det vill säga mycket just nu 😛
Men idag har jag ändå hunnit göra något extra som legat lite längre ner på prioriteringslistan – men som egentligen inte kräver så mycket av en.

Jag har så mycket bubblar i skallen och kroppen men får inget ur händerna. Vill, önskar, borde… men inspirationen finns inte… Vart i hela friden ska jag hitta den? Jag fortsätter leta och ni vet trissreklamen – Plötsligt händer det!

Foto av Austin Chan på Unsplash

När jag har en plan vill jag att den ska påbörjas, fixas och vara klar direkt… har Noll-Zero! tålamod.
Men för att klättra uppåt på måbrastegen har jag lovat mig själv nu att varje vecka göra något nytt som tillför mig något, smått som stort – det kommer att göra enorm skillnad en dag. Denna vecka ska jag börja med att fundera ut mål att nå – några stora, några små.

Denna vecka ska jag ha förberett det som ska göras vecka nio, men det stora får nog bli att börja måla panelen, beställa tapet och se till att badrummet blir tömt. Det är ändå 10 år sedan Rasmus byggde bastun som projektarbete… sedan dess har vi ett hål i golvet och en grushög i badrummet. Å det va inte Rasmus som gjorde det… hålet…

När man lägger Ludwill pratar vi om dagen – vad som varit bra, vad som varit fel och vad man tänker på. Det kan väl vara en bra grej att sluta sin egen dag med? En liten sammanställning av status och få ur tankar ur systemet? Jag har papper och penna ligger bredvid sängen alltid så jag kan skriva ner tankar, drömmar etc – sådant som kan störa sömnen, men att uttala (åtminstone tankarna) kanske vore ännu bättre?

Det som har varit bra idag är 1. jag kände mig klar när jag gick hem. 2. allt jag beställt kom utan ersättning och i den tid jag förväntat. 3. jag känner lite hopp om det mesta efter en bra mailkorrespondens…

Det som varit fel idag… 1. Lena va hemma så jag hade ingen att bolla med. 2. Det känns grått när man tittar ut. 3. jag vill mer än jag förmår

Mina tankar landar i drömmar. Det är ganska bra tror jag ändå eftersom jag blir lite gladare av det. Jag har drömmar om att resa, om att uppleva saker med barnbarnen, om att komma igång. Så det är väl bara å köra då 🙂

Annons

Nästan ett år

Ja det är nästan ett år sedan jag skrev ett inlägg… Livet trampar på och just nu känns slentrian som det ord som passar bäst. Jag är extremt uttråkad och rastlös! Jag vill välja själv att inte hälsa på någon, resa någonstans eller gå på konsert. Det är trist att livet styr en på något sätt… på ALLA sätt.

Jag sliter med mig själv i krämpor, ålder och alla känslor som åker berg- och dalbana i mig. Samtidigt vet jag att det finns massor som har det värre än mej och jaa jag vet det, men min känsla äger jag och ibland behöver man tycka synd om sig själv också.

Vädret är… det gör som det vill och jag gillar olikheterna även om jag inte tycker om att bli blöt om fötterna 😛

Planerar för både ett å annat, planer som kommer att gå i stöpet redan innan de ens är uttalade. MEn planeringen är ju liksom en del av upplevelsen så kanske det får räcka… Det har ju gett mig en liten del av tillfredsställelse även om det endast skett i mina tankar 🙂

Drömma kan man ju alltid och det har jag verkligen passat på att göra nu, många långa ensamma kvällar, helger som inte fyllts av speciellt mycket – dels pga världssituationen, dels pga att jag har lite svårt att röra mig ”obehindrat” för tillfället. Kollat igenom en massa bilder och inser att jag har massor av ställen jag vill tillbaka till, och det leder till drömmarna om att besöka nya ställen i världen. Dessutom hittar jag små smultronställen i vår närhet som måste besökas… dock får vi vänta med detta till snön gått bort.

Gött i livet är iallafall våra underbara ungar och såklart barnbarnen. De ger så mycket energi att man håller sig flytande. En ynnest att vi får umgås med dem. Det går så fort och de lär sig så mycket mellan gångerna vi ses så skulle vi inte få träffa dem så ofta som vi gör hade man väl inte känt igen dem från gång till gång.

Men oavsett om det idag känns rastlöst och nedslående så ser jag framåt med tillförsikt. Jag är tacksam för mycket i livet, glad för ännu mer och utan att förringa något/någon så är Husbilen det jag gläder mig mest åt. Det ger frihet och en känsla av att resa även om man bara är ute på tomten 😉 men nu har vi några trippar på gång – återhämtning, batteriladdning, energipåfyllnad, upptäckter, nya vyer… fördelarna är många med detta livet.

Snart kan vi börja samla nya minnen i stil med dessa ❤