Märklig tid, overklig dag

Jag vet inte vad som är fel, men något är det! Jag är trött trött trött och har varit det jättelänge! Har inte känt mig pigg sedan november… ont överallt och så totalt orkeslös att jag inte vet vilken fot jag ska stå på.

Jag fixar med nöd å näppe att jobba sedan åker jag hem och däckar i soffan. Ingen ordning överallt och såklart mår man skit för det också. Igår va jag å träffade en som ”scannade” av mig och berättade att mitt mående inte är så konstigt. Det är en typ av influensa, en variant som inte bryter ut riktigt utan ligger som en tyngd i kroppen och kan göra så länge om man inte ser till att återhämta sig rejält. När man tror att man är utsövd och återhämtad, feberfri och känner sig pigg, ska man vila ett par dagar till…

Vem fixar det typ? Vem har tålamod till det? Men man kanske borde…

idag har varit en omvälvande dag… preppad av alvedon tog jag mig fram till kyrkan. En fin dag för begravning, men fel år! Alldeles för tidigt… tårar och ledsamheter gör inte skallen klarare, men vi klarade det även den här gången.

En fin minnesstund och det som toppade dagen är nog känslan av att få tillbaka en mycket saknad  syster. En fin känsla! ❤️

En borttappad ”bror” visade sig också så nu hoppas jag verkligen att allt blir bra fortsättningsvis…

när jag sedan kom hem så somnade jag som en stock… vaknade för att se fångarna på fortet och nu sussar vi igen… man ska ju vila bort det onda… blundar nu med både sorg och glädje i hjärtat…

Annons

Suga på karamellen

Ibland behöver man låta intryck smälta och få tankar och själ att ta in det man upplevt. Vi åkte till Lysekil förra torsdagen för att få landa i allt som hänt under den senaste tiden. Det har varit lite för mycket för mig så jag har varit både trött och grinig och inte varit så trevlig att umgås med. Jag har åkt hem efter jobbet och sedan gömt mig under en filt.

Lysekil har i alla fall en förmåga att ge mig lugn, hjälpa mig att komma i kontakt med mina känslor och ge min själ balsam…Lysekil och Göteborg… Ian och Taina…och att ha Lena som sällskap gjorde inte saken sämre – mycket skratt, några tårar, prat om allt mellan himmel och jord… å prata kan vi alla 🙂

Det började med en omväg som heter duga – eftersom vi hade fullt upp med att prata så litade vi på GPS:en (i form av Google Maps)… Den förde oss över Sverige med glädje… och vägarna vi åkte va säkert jättevackra! Om det hade varit sommar eller åtminstone dagtid 😛

Nu kom vi fram till slut och hade en lugn å skön helg. Viktoria bor verkligen vackert! Tog en promenad utefter hamnen som denna årstid är rätt tom. Men det gav en speciell känsla ändå…

Som vanligt satt vi uppe lääänge och pratade… sov sedan länge på fredagen. Lena åkte till släktingar i Uddevalla och jag tog en promenad innan vi gjorde mat och sedan blev det mer prat… som sagt, det är vi duktiga på. När Lena kom tillbaka plockade Ian fram intressanta böcker, gamla foton och berättade om gamla minnen – hon har onekligen varit med om en himla massa i sitt liv! Intressant människa…

På lördagen sov vi länge – igen – och sedan åkte vi till Havets hus och fikade med en bekant till Lena. Därefter gick Lena och jag ut på klipporna, starkt förmanade av Ian att ”ta det försiktigt”… Och om man ska uppleva frihet på ”nära” håll så kan man hitta den här… Västkustens klippor… Mycket speciell känsla…

Lite fler bilder från min promenad i stan… Har valt att ha mörka bilder, det speglar lite min sinnesstämning…

På lördagkväll gick vi och käkade på NH5 – en mycket trevlig restaurang med go mat

På söndagen åkte vi till Göteborg och träffade min hjärtevän Taina… ännu mer positiv energi och massor med glädje! Jag fick en helt fantastisk present av henne – en Göteborgsmössa 🙂

Därefter styrde vi mot Järntorget och Lenas dotters pojkväns lägenhet. Där vilade vi lite innan vi gick till Louises svärföräldrar och åt Tacos. Sedan väntade en lång och seg resa hemåt. Men då tog vi ”raka spåret”… och va hemma efter 5,5 timme 😉

 

Tack alla berörda