Idag hände det som jag väntat på… Det vände! Jag känner att jag har återtagit min glädje till tillvaron och vad det beror på kan man ju bara spekulera i.
Att jag hade ett bra chattsamtal med en människa med massor av bra saker att dela med sig av, att jag har träffat en hel hög inspirerande människor och/eller att jag har så många Goa människor omkring mej? Spelar det någon roll egentligen bara jag känner att det är på rätt väg nu…
I morgon är det en månad kvar och innan det har jag en hel del kul som väntar… Listor som ska skrivas… Bokningar som ska göras…en resa som ska göras…
Idag har jag varit på besök till Lotta för att se lite Tupperware. Trevligt sätt att träffa lite nya människor och gamla bekanta. Sedan satt jag hos Rasmus och Emelie och häckade… Medan Hasse programmerade lite belysning. De kommer att få det så fint där när de är klar.
å nu ligger jag äntligen i sängen och gör bokslut av denna dag. När man kommer på att den nedåtgående kurvan har vänt och är på väg uppåt igen – då får man den där kicken som gör att allt pikar rakt norrut i en hiskelig fart. Man kommer på sig själv att man går omkring å småler, kanske till å med sjunger lite tyst sådär för sig själv. Man fnissar och skrattar högt åt allt och inget, man är liksom lycklig i varenda por.
ögonen blir piggare, tankarna klarare och man hänger med i resonemang. Man vet vilken dag det är, vad nästa möte innebär och planering sitter som ett smäck! Ingen i hela världen kan rubba det och man går bara vidare… Finns det något bättre?
annicaandersson 