Hej igen alla som orkar och vill läsa en trött människas tankar här och nu.
en tredjedel av februari har gått på det ”nya” året och det känns redan uttjatat och välkänt. Fast jag klagar inte – veckorna flyger fram å helgerna bara blinkar förbi. Klart jag är trött och känner mig sliten, men jag har så otroligt mycket fantastiskt i mitt liv, både omkring mig och att se fram emot.
Jag har en gubbe som står ut med mina vårkänslor som bokstavligen ploppar inom mig och skvätter ut. Tjurig, stingslig, trött och butter ena stunden och i nästa bubblar glädje, skämt, goa idéer och framtidsplaner ur mig. En riktig Berg-och-Dal-bana bildligt uttryckt.
Barnen lever sina liv och jag är otroligt glad att ändå få vara en del av deras liv. De ger så otroligt mycket glädje och energi att man svämmar över av kärlek när man tänker på det. Inte minst han, den lille mannen som så totalt har stulit mitt hjärta.
Framtiden har också en massa kul att erbjuda – i alla fall om våra planer går i lås.
I mars åker jag med min vapendragare sedan snart 11 år – Mia – till Göteborg för en batteriladdarhelg. Go mat, fantastisk stad, polly i sängen 😉
I april åker jag med Hasse och ”syster och svåger” Helena och Uffe till Skottland – ny upplevelse för oss alla. Jag har varit dit, men inte sett så mycket mer än en bit av östkusten. Nu blir det en mindre roadtrip med naturupplevelser, whiskeydestillerier och (såklart) shopping.
I juni-juli drar vi på en längre resa med Adde. I år planerar vi för Nordkap och Lofoten – många mil och ännu mer naturupplevelser.
Någonstans emellan och inte minst sensommar och höst kommer vi att lufta Adde mer på mindre turer…
Självklart har vi en höst/vinterplan på resa också, men det är i allra högsta grad på planeringsstadiet.
Som ni förstår så har jag egentligen ingenting att känna mig låg för – tvärtom! Men sina känslor rår man inte över.
Nu är det härifrån och framåt! och jag hoppas att ni hänger med mig!
annicaandersson 