(Klicka på bilden så länkas du till en av alla låtarna)
Jag tittade på dokumentären om Ted Gärdestad och har en sådan där olycklig känsla i kroppen… Vad är det som gör att man väljer som man gör. Hur kan man få in så mycket funderingar i kroppen som liksom aldrig lämnar en och som bara ställer till det? Vart får man kraften ifrån att välja den väg han gjorde?
Jag har flera människor omkring mig som mår dåligt ibland, ganska ofta, till och från… Som grubblar, har ångest, funderar och pratar… Är det bra eller dåligt? Varför finns jag? Vem skulle bry sig om jag va borta? Gaaahhh…
Jag grubblar också ibland, hur hade det varit om… Vad skulle vi ha gjort utifall… OM inte OM hade funnits… Men vart går gränsen och vart sitter spärren? Varför har inte alla en spärr? Vem/vad avgör hur jag ska göra för att bli kvitt dessa röster och tankar som stör det ”normala”???
Djupa funderingar en söndagskväll, men programmet berörde mig… Inte minst för att jag älskar Teds låtar men också för att jag tänker på människorna omkring mej som mår som han förmodligen gjorde…. Hur kan jag hjälpa dem? Finns det överhuvudtaget något som jag kan göra?
Jag valde den här låten för att det är mitt första ”möte” med Ted… Men det finns många…berörande, vackra och trallvänlig med tänkvärda texter…
Ja dagens blogg fick bli lite terapi för mig… Har liksom inte så mycket att skriva om efter ytterligare en slö dag med återhämtning… Korta helger, men veckorna är ju inte så långa heller… Vi går nu in på sista veckan med första gruppen och det känns skumt..
ses i mon 😘
annicaandersson 